Sorgbekämpning


Så vad gör man?

Mellan snyftningarna, störtgråten, praten om minnerna och växlande panikkänslan.. Vad gör man?

Kapellet där hon låg helt ensam var fyllt med tända ljus. De hade satt på rofylld klassisk musik. Italienskt.
Dämpat belysningen.
Där låg hon. Som snövit. Nästan exakt. Bädden såg likadan ut som snövit hade i sagorna iallafall..
Hon låg halvt under täcke och hade blommor som låg i hennes hand och vilandes över bröstet.
En blommig kortärmad blus skymtade. Hennes vita hår var kammat av sköterskorna.

Jag vågade inte titta på henne. Jag har aldrig sett en död människa förrut. Min farmor var inte död.
Att de henne ligga där skulle bli en bekräftelse på att hon faktiskt var det..

Till slut tittade jag. Tårarna rann. Men jag lyckades behålla lugnet.
Det var fridfullt där. Det ända obehagliga var att hennes mun och ögon var öppna.
Hon såg ändå sovandes ut..


Det första farvälet och en början på en lång lång bearbetning av sorgen.
Min krutfarmor. Min förebild..

Kommentarer
Postat av: Emmy

sv: Det är svårt, svårare än man någonsin kan tro. men det blir bättre.

På ett sätt kändes det för mig bättre efter att ha sett min morfar. Det där avskedet är ju ett måste..ett sista farväl brukar kunna kännas bra efteråt.. det gjorde det för mig. Även om det var först då jag insåg att jag aldrig mer kommer se honom mer... Kram

2010-08-27 @ 19:05:09
URL: http://emmymarie.blogg.se/

Lämna ett par ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0